Usch, motgång på motgång. Vem blir inte nere av det? Normalt så tar jag mig ur sådant ganska lätt men med det som varit så har det inte gått.
Är f.n helt oförmögen att springa på grund av en hälsporre. Aldrig varit med om detta i hela mitt liv och klart att det kommer nu.
Dragit på mig 7 kg från September. Chips, tre för tio, snabbt och enkelt, bärsa, ännu mer godis, pizza och allt annat tröstätande.
Har haft en bra start på året, mentalt. Mycket tack vare Susanne som mött min låga nivå med stöttande. Nya jobbets första halvår har också startat bra. Vi har rekryterat en härlig ledningsgrupp. Ser fram emot de kommande utmaningarna.
Jag har också klivit över på dödhalvan, 50 år fyllda. Känns absolut ingenting. Det är faktiskt de som inte har fyllt 50 som gör störst affär av det. Faktum är att ålder bara är ett religiöst påhitt vilket gör att jag, som ateist, inte bryr mig.
Tog prover förra veckan och dessa var då pannkaka. Konstigt nog så tog jag det inte så hårt.
Hälsporre, + 10 kg jfr med samma tid som förra året innan Vasaloppet. Flåset sämre än på många år.
Det är då Mats vänder.
