Å INGET JÄVLA FREDAGSMYS!

Lördag 18 juni. Åker ut till Luleå Golfklubb med en av mina golf och Vasaloppvänner, Olle. Vi skall spela golftävling, Junislaget. Väl ute på klubben värmer vi upp och jag har en formidabel bollträff med järnklubborna. Drivern är som vanligt mest lik Idi Amin, stor, svart och opålitlig! Jag får helt enkelt förlita mig på mina järn, tänker jag. Väl ute på Hermelinen, Luleå GK's Links slinga, fungerar hela spelet. Kliver av första nio med 21 poäng utan ens ha ägnat det en tanke. Går ut slingan hem, Björnen, som är Luleå GK tuffaste slinga både fysiskt och mentalt. Direkt på 10 hålet känner jag ett illavarslande molande i vänster armbåge. Detta till trots spelar jag bra golf fram till 13 hålet då värken blir nästan olidlig. Dessutom får jag duktigt ont bakom vänster skulderblad och kraften formligen rinner ut ur mig. 'Jag måste ha ätit alldeles för lite under rundan och jag har känt mig allmänt hängig de sista dagarna' tänker jag. Golfen rasar ihop, jag flåsar, är oerhört slut och smärtan i armbågen är så hög att jag nästan mår lite illa. Väl framme i klubbhuset vräker jag i mig mat och vätska. Efter en stund känner jag mig genast bättre och drar slutsatsen att jag ätit dåligt, men armbågen känns riktigt kass.


I bilen hem pratar jag och Olle om träning och min armbåge. Olle klargör att det är bara att uppsöka sjukgymnast så att jag får ordning på det en gång för alla. Olle säger att han skall köra ett träningpass på eftermiddagen men jag passar, tänker köra ett pass på Söndagen istället. Jag kände ju mig trots allt lite hängig....
Denna helg så är jag gräsänkling med dottern, vi fixar lite käk och tar det lugnt. På TV så drog golfen igång och Fidde var het som en stekpanna. Kvällen skulle alltså bestå av lite vin och golf. En timma in i golftävlingen så känns det som om någon har slagit in en spik i armbågen. Dessutom är det ont i vänster skuldra och det drar kopiöst i min vänstra bröstmuskel (jag måste ha duffat rejält på golfbanan idag tänkte jag). Jag letar efter smärtstillande men hittar inga piller varvid jag ringer Susanne som är i Stockholm. Hon guidar mig till pillren och frågar samtidigt vad det är som är fel. Jag har lite ont i armbågen förklarar jag... Om jag då visste vad som komma skulle mindre än 8 timmar senare.... Fram till nu hade det varit rena rama semestern

Vi summerar de sju senaste dagarnas rehabträning:
- 5 pass
- 14,97 km
- 2.01.37 hrs träningstid
- medelpuls Zon 3,1
- medelfart 7.4 km/h
Kommande vecka är sista basveckan i rehabupplägget. Upplägget blir i stort sett det samma men tiden då hjärtat skall belastas inom pulszon 3 kommer att stegras successivt hela veckan. Å nu är det inget jävla fredagsmys i fortsättningen. Nu är det kardiovaskulärt mys på fredagarna.